Wassily Kandisky

Wassily Kandinsky föddes 1866 under privilegierade förhållanden i Moskva men flyttade 5 år gammal med sin familj Odessa där fadern drev en te-fabrik. I Odessa gick han på skola, lärde sig att spela piano, cello och fick lektioner i teckning och måleri. Föräldrar ville att den unge Wassily skulle bli advokat och 20 år gammal flyttade han tillbaka till Moskva för att studera juridik. Kandinsky gjorde en snabb karriär och blev 30 år gammal professor i juridik vid Universitetet i Tertu 1896. Men det också vid denna tidpunkt som Kandinky bestämde sig för att överge juridiken och ägna resten av sitt liv till målarkonsten. Året innan hade han nämligen sett utställning med franska impressionister i Moskva och mötet med Monets höstackar var så omvälvande att han började måla.

Kandinsky lämnade Ryssland och började studera på en privat konstskola i Tyskland. Efter några år i Tyskland blev han antagen vid Akademie der Bildenden Künste München under Franz Stuck. Kandinskys spelade en central roll i sin omgivning, han organiserade flera konstnärgrupper och utställningar. Den mest kända av dessa var gruppen Der Blaue Reiter som genomförde två utställningar 1912 och 1913 i Munchen. Der Blaue Reiter skilde sig från den expressionistiska konstnärsgruppen Die Brucke genom en mer abstrakt inriktning. Der Blaue Reiter utgick från en primitivism som var intellektuell i sitt innehåll men intuitiv i sitt utförande. 1912 publiceras Concerning the Spiritual i Art, där han vände upp ned på etablerade föreställningar om konst och formulerade den första teoretiska betraktningen om abstrakt konst.

Vid krigsutbrottet 1914 flyttade Kandinsky till Schweiz där han började att arbeta på en bok om ” punkt och linje ” men flyttade igen i november till baka till Ryssland. Mellan 1918 till 1921 arbetade han tillsammans med IZO Narkompros (Sektionen för bildkonst vid Folkets kommissariat för Utbildning). Han är med att grundlägga över 20 konstmuseer och hade ett stort inflytande på undervisnings vid Moscow Svomas ( Fria konst studios) och Vkhutemas ( Högre utbildning för konst och teknologi ) där han utvecklade både undervisning och studieplaner. Han deltar i grundläggningen av Inkhuk (Moskvas institut för konstnärlig kultur), men hans konst och konstuppfattning kommer i konflikt med konstruktivisterna i institutets styrelse och han lämnar Moskva.

När han återkommer till Tyskland tackar han ja till en tjänst vid nyupprättade Bauhaus och flyttar till Weimar med sin nya fru Nina. Han började att undervisa igen, utvecklade sina idéer och var en av skolans centralgestalter. 

Han ägnade mycket tid till att analysera bildens olika uttrycksmedel något som resulterars i Punkt und Linie zu Fläche - contribution to the analysis of the pictorial elements som publicerades i 1926.I 1931 började National socialisterna i Dessau att angripa Bauhaus vilket ledde till att skolan stängdes 1932 och tvingade Kandisky som de flesta lärarna ved Bauhaus att emigrera. Han flyttade till Frankrike och bosatte sig i Neuilly-sur-Seine, en förort till Paris. Livet i Paris kommer att te sig lite annorlunda för Kandisky. Han kom att isoleras och fick inte något igentligt erkännande. Han levde och arbetade för det mesta ensam och umgicks enbart med några få av sina gamla vänner. Han avled 1944.

Painting as a pastime

Just to paint is great fun. The colors are lovely to look at and delicious to squeeze out. Matching them, however crudely,with what you see is fascinating and absolutely absorbing. Try it if you have not done so – before you die.

Slik begynner en liten, men  meget sjarmerende bok om maleri: Painting as a pastime av Winston Churchill fra 1922. Da Churchill i skam og fortvilelse etter fiaskoen i Dardanellene i 1915 ble tvunget til å trekke seg som marinminister, skriver han:

Overgangen fra det å lede det daglige arbeidet i Admiralitetet, til å ha noen begrensede plikter som rådgiver,  fikk meg til å snappe etter luft som et beist dratt opp fra havets dyp ….. Slik kom maleriet meg til unnsetning,"

Churchill forsørget seg  i perioder av livet med å skrive. Han ble tilbudt  £ 1000 for å skrive et essay om maleri, noe hans kone Clementine forsøkte å stoppe. Hun sa det ville irritere profesjonelle kunstnere og "tvinge ham til å skrive trivialiteter". Churchill fulgte ofte sin kones råd, men heldigvis ikke denne gangen, skriver hans datter Mary Soames i boken Churchill: His Life as a Painter fra 1990.

Teksten, som Churchill gradvis forandret over tid, blev publisert på forskjellige steder. Den endelige versjonen ble trykket i The Hundred Best English Essays i 1930. I slutten av andre verdenskrig var Churchills hobby som maler allment kjent og Odhams Press overtalte ham til å publisere Painting as a pastime i bokform,  sammen med 18 av hans malerier. Publiseringen kom meget passende for Churchill, som ved den tiden hadde blitt valgt til "æresmedlem" av Royal Academy, og hans malerier ble vist på akademiets sommerutstilling i 1948. Dermed ble boken en umiddelbar suksess, og en av hans mest leste bøker.

Churchills bilder er tradisjonelle oljemalerier, og han malte for det meste landskap selv om han også arbeidet med stilleben og portretter og han hadde ikke så mye til overs for ”moderne kunst”.  Han fikk leksjoner av profesjonelle malere og utviklet med tiden en impresjonistisk stil. Selv om han laget over 500 malerier, var han beskjeden og hans første utstilling var under pseudonymet Mr. Winter, og ingen av bildene var til salgs. 

Winston Churchill (1933) A Study of Boats 

De fleste eksperter er enige om at Churchill hadde talent og kunne sikkert ha utviklet seg til en profesjonell maler. Nå var det slik at han ved siden å male samtidig skulle redde imperiet.

Painting as pastime er ikke vanskelig å få tak i da den finnes i mange utgaver. I tillegg til at den er oversatt til tysk og fransk, foreligger den også på finsk og japansk!

https://www.winstonchurchill.org/images/pdfs/for_educators/BACH-EnglishLanguage.ChurchillPainting.pdf

Som kjent har også tidligere president George W. Bush begynt å male og han skal etter sigende ha blitt inspirert av Churchills Painting as a pastime.

http://guardianlv.com/2013/11/george-w-bush-wants-to-paint-like-sir-winston-churchill/

Josef Albers: Små grep, stor effekt
Nå presenteres for første gang i Norge kunstneren, pedagogen Josef Albers på Henie Onstad Kunstsenter i en soloutstilling, og man får mulighet til å se flere av hans sentrale verker samlet. Utstillingen Josef Albers: Små grep, stor effekt gir en omfattende oversikt over Albers kunstneriske produksjon fra hans tid på Bauhaus i Weimar og Dessau (1920-1933), Black Mountain College (1933-1949) og senere ved Yale University. For ett år siden arrangerte Einar Granum Kunstfagskole ett seminar i anledningen 50 års-jubileet av utgivelsen av hans berømte fargelære: Interaction of Color, som også finnes i en norsk oversettelse Fargenes samspill. Josef Albers er også utgangspunktet i Fargelære 3 på 1. år i høst ved Einar Granum Kunstfagskole.

htmlhttp://www.hok.no/josef-albers-smaa-grep-stor-effekt.5457191-30477.html

Om malerkunsten

Artist, arkitekt, poet og filosof, Leon Battista Alberti revolusjonerte kunsthistorien med sine teorier om perspektivet i  Om malerkunsten (1435) . Inspirert av orden og skjønnheten i naturen, forklarer han i sine banebrytende prinsippene om avstand, dimensjon og proporsjon. Alberti instruerer maleren om hvordan man bruker reglene for komposisjon, representasjon, lys og farge for å skape arbeid som er grasiøs og behagelig for øyet og da kan fastsette den moralske og kunstneriske forutsetninger for vellykket maleri. Om malerkunsten hadde en umiddelbar og stor innflytelse på italienske renessanse kunstnere som Ghiberti, Fra Angelico og Veneziano, senere skikkelser som Leonardo da Vinci, og er fortsatt en overbevisende teori om kunst.

I finnes det tre oversettelser av denne klassiker ;

On Painting: Revised edition i oversettelse av John R. Spencer fra 1966 (Yale University Press)

On Painting  i oversettelse av Cecil Grayson med en introduksjon av Martin Kemp fra 1991 (Penguin Classics )

On Painting: A New Translation and Critical Edition i oversettelse av Rocco Sinisgalli fra 2011 (Cambridge Unversity Press)

Forskjellen mellom de ulike oversettelsene er muligens kun akademisk, men man kan allikevel si att oversettelsen fram 1991 har ett meget informativ og grundig forord av professor emeritus Martin Kemp fra Universitetet i Oxford.

Rocco Sinisgalli er professor i kunst og arkitektur ved universitetet Sapienza i Roma har laget en ny engelsk oversettelse og en kritisk undersøkelse av Alberti innflytelsesrike tekst. Han snur på det man tidligere trodd om forholdet mellom Italia og latinske versjoner av Alberti avhandling ved å vise at Alberti skrev Om Malerkunsten først på italiensk over en periode på flere tiår. Dette volumet er rikt illustrert og viser Albertis forhold til persepsjon, optikk og kunst.

On Painting ( Spencers oversettelse fra 1996 ) finns i en digitaltversjon på nett;
http://www.noteaccess.com/Texts/Alberti/index.htm